Sexåringen, luciakronan och säkerheten

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-13

Min sexåring var inte lucia i går. En lärare förklarade att skolan inte kunde garantera hans säkerhet och trygghet. Förskoleklassen och 1–3:orna skulle blandas med hög- och mellanstadiet i gemensamt luciatåg och min son kunde bli utsatt för de äldre barnens glåpord.

Jag förstår att skolledningen menade väl. Batteridrivna ljus monterade på grön plastring i stället för strut eller luva kan i vårt samhälle leda till hatbrott. Sonen ville vara pepparkaksgubbe, men då de rätta dräktstorlekarna tog slut valde han att vara lucia. Borde jag avrått honom från att vara könskrigare vid så späda år?

Min son spelar fotboll och slåss med svärd men tillverkar pärlhalsband och sjunger sånger om och ritar vackra blommor. Han väljer att bära så kallade tjejfärger. Hur länge till? Har jag gjort fel som gjort honom socialt färgblind då vi vet att rosa kan vara livsfarligt på fel kön?

Luciafirandet sker inte i den idylliska lågstadiemiljön utan i samhället, förklarade läraren, om den asfaltsplan där det könskorrekta uppträdandet skulle ske. Där kan inte skolan ta ansvar. Men vem tar ansvar för att min son inte ska tvingas växa upp till snaggad, combatfärgad ”jävla bög”-brölare för att känna sig skyddad av normerna?

Ann Charlott Altstadt